Den 13 januari 2012 hämtade vi hem vår första Ragdoll. Och inte bara en utan två.  
Vi köpte dem av en god vän till mig som haft Ragdoll i flera år. 
S*Stuveryds Camelia  &  S*Marric`s Cedric af Ådalen.
Med löfte om att vårda och ta hand om dem på alla bästa tänkbara sätt.  Vilket var en självklarhet för oss.
Fast Camelia och Cedric var dock inte de första katterna i vårt hem.
Väl hemma väntade våra två Norska Skogkatter och en huskatt.

 Katten har varit en självklar familjemedlem hos oss sedan många år tillbaka.
Redan som liten hade jag Mia en Angorakatt "Missan". Efter hennes bortgång följe en lång tid utan katt men ersattes av Hunden Luffsen. En Cocker Spaniel som vi fick dela glädjen med i 12 år.
Inte långt efter att han gått bort föll min kärlek för en lite kattunge som jag döpte till "Snofi-Lina" ,ganska snart fick hon en son vid namn "Hubbe". Dessa två fick ett långt och lyckligt liv tillsammans.

Efter att ha flyttat till en egen liten lya skaffade jag naturligtvis en ny liten vän. Huskatten "Snuttan". De andra två katterna fick stanna kvar hos mina föräldrar.
Jag ville ju inte rycka upp deras trygghet utan kände att det var där de hörde hemma.

Några år efter det träffade jag min man och  i födelsedagspresent  gav jag honom en renrasig
Norska skogkatt "Frisco". Även kallad Fritte.
En katt utöver det vanliga. Han var det underbaraste vi någonsin träffat.
Fritte och Snuttan  fick också  leva ett underbart liv tillsammans med oss och våra två döttrar i vår villa med skogen som granne.

Vilka är då vi ?

Jag som kallas Mia och min man Dirk med  våra två döttrar Jouline och Angelina.
Idag 23 resp. 18 år gamla. Ett av våra stora intresse är just katter.
Vi bor i  egen villa i en lite stad kallad Alingsås, ca 4,5 mil från Göteborg.
Drömmen om att få små fyrfotingar hade ju funnits länge hos oss men inte förrän den stora dottern började prata om sin drömhona, en sköldpaddsfärgad Norsk skogkatt  började vi att planera på  allvar.
Vi letade länge och väl och helt plötsligt hittade vi henne hos en tjej i Göteborg.
Hon var då redan 10 månader gammal men helt underbar. Ingen tvekan om saken. Vi träffade ägaren och allt stämde perfekt. Med oss i bilen hem satt det vackraste vi sett och vi var överlyckliga.
Men efter ca två månader kom besvikelsen. Trots seriös uppfödare, stamtavla och vet. besiktad var detta ingen "Olivia",  jag upptäckte något jag inte ville upptäcka. Det var en hane.
Vilken chock och besvikelse, går inte att beskriva. 
Det var bara att gilla läget, kastrera honom och göra "henne" till "honom" i pappret. Hans nya namn i stamtavlan blev "Oliver". Även kallad Ville. Men inte mindre älskad för det.
Som kompensation hade uppfödaren kvar hans kullsyster Olympia, som något senare fick flytta hem till oss. Ett underbart minne när dessa två syskon förenades. De fann varandra direkt.

Nu kallar vi dem för  Piff &Puff , gissa varför. Tack Monica för att du lät din bebis flytta hem till oss.
Nu var allt frid och fröjd, trodde vi. Efter parning fick Olympia livmodersinflammation och  blev akut opererad . Livmodern togs bort.  Ännu en chock. Då lade vi allt på is.
Men tack Monica Grönroos  från Zios för alla goda råd och allt stöd. Även för allt stöd du fortfarande ställer upp med.

Lite senare kom dock dottern med en ny önskan, hon ville ha en Ragdoll.
Samma procedur igen.
Hos min gode vän fanns två helt underbara Ragdoll, en hona och en hane som vi fick bli lyckliga ägare till.
Och inom kort fick vår Camelia & Cedric fyra underbara pojkar.
Friska och välmående. Nu var vi äntligen igång. Dessutom fick Camelia och Cedrics kompis Libera hänga med hem ett tag och även hon blev dräktig med 6 lika underbara små ungar. Fyra pojkar och två tjejer.  
Libera flyttade tillbaka till sin ägare och jag valde att kastrera både Camelia och Cedric. Allt för deras egen skull.
Men vi behöll en av tjejerna från Liberas kull, en liten underbar liten tjej, Cinderella.
Henne kunde vi bara inte släppa. Cinderella blev stor, fick en kull där Blue Fairy fick stanna.
Efter detta tog vi en lång paus, kände att kunskaperna behövde prioriteras.
Vi åkte på utställningar i massor, sög åt oss allt som gick. Läste på och pluggade om allt som hade med uppfödning att göra. Var med på Seminarium, gick kurser, ja allt. 
 
I november 2014 föddes en drömtjej hos en uppfödare i Stockholm. 
Lilla Fjärilflickans Vintra.
Och vi fick bli de lyckliga ägarna till henne. En glädje som inte går att beskriva. 
Tack underbara Josephine för att hon fick bli vår. 

Efter detta så känns jag att vi är en bra bit på väg och våra drömmar har åter vaknat.